Ibland undrar man om hur man är funtad. Jag har tröttnat att titta på ritningar och huskataloger för vårt nya hus i Skåpesund. Nu går jag istället och tänker på hur huset i Klevedalen kan förändras. Det skall ju säljas, inte skall jag gå och planera saker i det huset :o) Kanske gör jag det för att de 67 kvm på Trankoket börjar kännas lite trångt. Havsutsikt är inte är tillräckligt på vintern när man inte kan vara utomhus. Jag saknar främst mitt fina stora kök och att ha stora ytor omkring mig inomhus och utomhus som vi hade i Klevedalen. Jag saknar också mina goa grannar. Två av dom var hemma hos oss i helgen på Glögg kväll. Det var jättekul att träffas. Vi har knappt pratat med varandra sedan i mars.

Åke & Hilda älskar att komma till Klevedalen och få springa av sig på gräsmattan och i hagarna. Och har Åke tur så hittar han lite torkad hästbajs, mums tycker Åke, blää tycker matte.  

På Trankoket får hundarna bara vara på vår lilla tomt som vi hängnat in som Fort Knox. En av våra grannar är livrädd för allt som rör på sig såsom hundar och katter. Jag får springa och ropa på hundarna hela tiden så att de inte smiter ut någonstans och skrämmer upp grannen. Hilda och Åke är ju vana att ha stora ytor att röra sig på samt att det var helt okej att gå in till närmaste grannen och hälsa på.

Om vi skulle flytta tillbaka till huset i Klevedalen skulle jag måla om det helt vitt. Tapetsera om lite här och var, måla alla lister vita, sätta på spröjsen som vi har i garaget på fönstrena igen, kanske sätta upp fönsterluckorna igen. Den öppna spisen skulle jag också byta ut. Tvättstugan hade fått pärlspont på väggarna och klinkers på golvet. Maken tycker jag är helt galen som går och har sådana planer :o)

Jag tycker det är vansinnigt roligt att gå i huset i Klevedalen och fixa. Nu skall vi ha en ny visning den 14 januari. Då skall jag styla om huset i vårens tecken. Kanske så kommer någon av mina fina lampor att hängas upp som jag köpt på Göteborgs Auktionsverk. Vilka fynd jag har gjort där.

Det bästa är ju att huset blev sålt så jag kan lägga det bakom mig och koncentrera mig på det nya. Men 21 år av ens liv kan man ju inte bara sudda bort. Och så länge det finns kvar kan man ju alltid drömma om förändringar. Men vem vet kanske blir det en ny tapet i klädkammaren till den 14 januari, hittat en jättefin på Rusta. :o)